Fattig eller förföljd? Partiutfrågning om EU:s södra gränser

Vilken roll bör Sverige och EU spela för att balansera kontroll med respekten för migranters och flyktingars rättigheter vid Europas södra gränser? Och bör Sverige skriva under konventionen om migrantarbetares rättigheter? Dessa frågor låg till grund för den partiutfrågning som NTG asyl & integration anordnade tillsammans med Amnesty International den 8 februari på Kulturhuset i Stockholm.

Utfrågare under seminariet var Elisabeth Löfgren, pressekreterare på Amnesty medan Gregor Noll, professor i folkrätt vid Lunds Universitet kommenterade och analyserade partirepresentanternas svar. Representanterna för riskdagspartierna var: Bodil Ceballos (mp), Thomas Eneroth (s), Fredrick Federley (c), Lars Gustafsson (kd), Kalle Larsson (v), Gustaf Lind (m) statssekreterare hos migrationsministern och Fredrik Malm (fp).

   Representanter från riksdagspartierna och närmast i bild, Gregor Noll, professor i folkrätt vid Lunds Universitet.
Foto: Maria Evertsson  

Rättigheter för alla?

Under den första delen av utfrågningen låg fokus på rättigheter för migranter och flyktingar i och på väg till EU. Bodil Ceballos fick frågan om Sveriges ansvar för att migranter sätts i förvar under undermåliga förhållanden runt om i EU. Ceballos menade att alla människor har ett moraliskt ansvar, men att Sverige rent juridikst inte har något dylikt ansvar. På frågan om en migrantarbetare som inte har uppehållstillstånd i ett EU-land ska ha rätt till sjukvård svarade Lars Gustafsson att alla ska ha ”rätt till vård som inte kan anstå” – vilket kan tolkas som att han inte ser något behov av förändring av situationen som den är idag.

Gustaf Lind fick en fråga rörande alliansens strategi kring migranters rättigheter, på vilken han svarade att alliansen ser ett behov av att bredda möjligheten till arbetskraftsinvandring. Detta ledde till en diskussion kring de olika partiblockens inställningar till arbetskraftsinvandring och asylpolitik och faran med att blanda samman dessa företeelser. Kalle Larsson hävdade att diskussionen om arbetskraftsinvandring riskerar att överskugga asylrätten, och att det inte är en lösning på bristen på möjligheter att ta sig till EU på ett lagligt sätt för att söka asyl.

Migrantarbetarkonventionen i fokus

När man talar om migranters rättigheter är FN:s konvention för migrantarbetare och deras familjers rättigheter ett angeläget ämne. Endast två av riksdagspartierna vill att Sverige ska skriva under konventionen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, medan andra partirepresentanter menade att konventionen överlappar redan existerande lagstiftning och därmed är överflödig. Fredrick Federley tyckte att ännu en konvention riskerar att bygga upp ett ineffektivt parallellsystem, och tyckte istället att Sverige skulle fokusera på efterlevnaden av de konventioner som redan ratificerats. Gustaf Lind menade att Migrantarbetarkonventionen är dåligt utarbetad och innehåller delar som kan ifrågasättas, bland annat gällande ansvar som kan tolkas sträcka sig utanför konventionsstatens gränser, vilket i sin tur gör konventionen rättsligt tvivelaktig. 

Gregor Noll höll inte med om detta och betonade vikten av Migrantarbetarkonventionen som ett komplement till andra människorättskonventioner som finns. Enligt honom har de mänskliga rättigheterna blivit bortmarginaliserade - tillgången eller åtnjutandet av de mänskliga rättigheterna för migranter grundar sig idag på om migranten tagit sig till landet legalt eller irreguljärt. På så sätt har migranters mänskliga rättigheter åsidosatts till följd av kontrollen av de yttre gränserna. Att anta Migrantarbetarkonventionen, vilket inget EU-land hittills gjort, skulle vara en symbolisk handling såväl som ett erkännande att alla människor har mänskliga rättigheter, även om de invandrar irreguljärt.

FRONTEX och samarbete med tredje länder

Fredrick Federley menade att återtagandeavtal behövs som verktyg i den reglerade invandringen, men att det bör säkerställas att dylika avtal sker med full respekt för mänskliga rättigheter. EU:s gränskontrollbyrå FRONTEX fick en central roll i diskussionen kring kontrollperspektivet. Ska FRONTEX och andra insatser i EU:s vatten fokusera på att rädda liv eller hindra irreguljära invandrare från att ta sig till EU och vilken roll ska Sverige spela vid FRONTEX insatser? Det var ingen som kunde svara på Elisabeth Löfgrens fråga till Alliansen om hur Sverige kommer att svara EU:s tyska ordförandeskap på den förfrågan som gått ut till alla medlemsstater om vilken typ av assistans de kan ställa till förfogande till FRONTEX. Gustaf Lind meddelade att denna fråga låg på Justitieminister Beatrice Asks bord - vilket i sådana fall skulle innebära att stöd till FRONTEX behandlas av svenska myndigheter i första hand som en polisiär och juridisk fråga. Gregor Noll menade att sättet som medlemsstaterna behandlar FRONTEX:s arbete kan visa på hur de ser på solidaritet mellan länderna såväl som hur de väljer att balansera kontroll med rättigheter. Han poängterade även faran med utökade kontroller av EU:s gränser - i takt med att kontrollen ökar blir försöken att migrera än mer desperata. Ansvarsfrågan i samarbetet mellan länderna var en annan fråga som Noll lyfte upp som olöst.  

Amnesty Press bevakade partiutfrågningen, läs deras rapportering här.

Av: Lisa Tönnes, lisa.tonnes@temaasyl.se & Emma Cars emma.cars@temaasyl.se