Irreguljär invandring & informell ekonomi

Hanteringen av den irreguljära invandringen, eller kampen mot den så kallade illegala immigrationen, har blivit en av huvudfrågorna inom det europeiska samarbetet. På grund av strikt visumpolitik och ökade gränskontroller är det praktiskt taget omöjligt att ta sig till EU på laglig väg för att söka asyl.

EU:s strategi är att tillämpa ett helhetsperspektiv där gränskontroller måste kompletteras med en strategi för arbetskraftsinvandring och bekämpandet av den svarta arbetsmarknaden såväl som samarbete med länder som irreguljära invandrare kommer ifrån. Bland EU:s medlemsstater råder enighet om att den viktigaste insatsen för att hantera migration på lång sikt är kopplingen mellan migration & utveckling, läs mer om denna koppling i menyn till vänster.

Gränskontroller

Mot bakgrund av den allt mer uppmärksammade irreguljära invandringen vid EU:s södra gränser är EU:s medlemsstater enade om att ett fördjupat samarbete för att kontrollera de yttre gränserna behövs. Bland åtgärderna ryms bland annat ett ökat samarbete med en rad afrikanska länder, återtagandeavtal, visumregler och så kallade snabbstyrkor bestående av gränsvakter (rapid reaction teams). FRONTEX, EU:s byrå för gränskontroll, som har till uppgift att patrullera EU:s vatten är ytterligare en väsentlig del. Även om medlemsstaterna är eniga om att samarbetet för att kontrollera de yttre gränserna ska utökas är frågan om solidaritet vid mottagandet av irreguljära invandrare fortfarande omdiskuterad.

Migrantarbetares rättigheter

Den 18 december 1990 antog FN:s generalförsamling den internationella konventionen för skydd av rättigheter för alla gästarbetare och deras familjemedlemmar. Konventionen har, trots att det var 26 år sedan den antogs, endast ratificerats av 34 länder och kunde på grund av det låga antalet ratificeringar inte träda ikraft förrän 2003. Inget EU-land har ännu ratificerat konventionen. Migrantarbetarkonventionen är tillämplig på såväl legala som irreguljära migranter, och ska tillämpas under hela migrationsprocessen, innefattande resan till, transit, och vistelsetiden i destinationslandet och återvändandet till ursprungslandet. Konventionen erbjuder bland annat skydd mot slaveri, rätt till skydd av egendom, skydd mot våld och övergrepp, rätt till identitetshandlingar och skydd mot kollektiv avvisning.

Legal invandring

Ytterligare en del av det eftersträvade helhetsperspektivet på migration är utvecklingen av möjligheter till legal invandring. Inom EU pågår därför en diskussion om hur ett ramverk för legal invandring, det vill säga arbetskraftsinvandring, kan ta form. EU:s politik vad gäller arbetskraftsinvandring föreslås i huvudsak att bestå av två delar; att underlätta arbetskraftsinvandring för högutbildade och att fastställa en enhetlig rättslig status för dessa personer.

Beslutsfattande inom EU vad gäller arbetskraftsinvandring sker till skillnad från inom asyl-och migrationsområdet med enhällighet. I december 2006 diskuterade EU:s stats- och regeringschefer en eventuell övergång till majoritetsbeslut, vilket enligt exempelvis kommissionen skulle effektivisera samarbetet, men det stod då klart att medlemsstaterna inte var redo att säga upp det nationella vetot inom detta område.

Informell sektor

Att bekämpa svartarbete är ytterligare en del av hanteringen av den irreguljära invandringen. Den irreguljära arbetsmarknad som existerar i Europa anses vara en så kallad "pull-faktor" som utövar en dragkraft på människor att ta sig till EU. EU-kommissionen ha också 2007 presenterat ett förslag som kriminaliserar arbetsgivare som använder sig av irreguljär arbetskraft, det vill säga odokumenterade invandrare.