Regionala skyddsprogram och vidarebosättning
Den 1 september 2005 presenterade kommissionen ett Meddelande om upprättandet av regionala skyddsprogram och vidarebosättning. Medlemsstaterna reagerade ljumt på förslagen och utvecklingen på området gick långsamt. I juni 2008 aktualiserades dock frågorna igen, då kommissionen presenterade sin strategiska plan för asylpolitiken (
Policy Plan on Asylum, an Integrated Approach to Protection Across the EU) som ger ramar för utvecklingen av den gemensamma asylpolitiken under de närmsta åren.
Regionala skyddsprogram
De regionala skyddsprogrammen (Regional Protection Programmes - RPPs) ska förbättra flyktingars möjligheter att erhålla skydd i närområdet genom att förbättra resurser, utveckla system för mottagande och utbilda personal. Under 2006 upprättade EU ett antal pilotprojekt i Östeuropa, närmare bestämt i Ukraina, Moldavien och Vitryssland, samt i Tanzania i Afrika. Kommissionen samarbetar i detta avseende med medlemsstaterna och UNHCR, och under 2008 kommer en utvärdering av pilotprojekten att ske. Kommissioenn avser även undersöka
Skyddade inresor
Under 2003 pågick en debatt kring alternativ till de traditoinella asylförfarandet där asyl söks på värdlandets territorium. Debatten utgick ifrån ett kontroversiellt förslag från den dåvarande brittiske premiärministern
Tony Blair, om att asylansökningar skulle behandlas i uppsamlingsläger utanför EU. Initiativet vann dock begränsat med stöd och fick skarp kritik av bland annat Tyskland och Sverige.
I samband med Tony Blairs utspel presenterade
Gregor Noll, professor vid Lunds Universitet, en studie om så kallad "skyddad inresa". Nolls studie, som gjorts på uppdrag av EU-kommissionen, var en reaktion på avsaknaden av legala vägar in i EU för personer i behov av skydd. Nolls tanke var att det skulle bli möjligt att söka asyl på ambassader och därefter kunna resa lagligt in i Europa. Inte heller detta förslag vann något stöd bland medlemsstaterna och studien förpassades till kulisserna. I kommissioenns strategiska plan för asyl från 2008 lyfts skyddade inresor (
Protected Entry Procedures - PEPs) fram som ett möjligt svar på problematiken kring asylsökandes tillträde till EU för att söka skydd. Under 2009 ska kommissionen undersöka möjligheter för hur ett sådant förfarande kunde se ut i praktiken.
Vidarebosättning - emottagande av kvotflyktingar
Under diskussionerna som ledde fram till kommissionens
Meddelande om regionala skyddsprogram föreslogs att vidarebosättning (resettlement) skulle vara en integrerad del av pilotprojekten. Vidarebosättning innebär att flyktingar i samarbete med UNHCR väljs ut på plats i flyktingläger. Att vidarebosättning skulle vara en del av de regionala skyddsprogrammen har Sverige, genom tidigare migrationsminister Barbro Holmberg, förespråkat. Att binda sig vid att vidarebosätta ett antal flyktingar varje år från länder som hyser många flyktingar skulle vara ett sätt för EU-staterna att visa solidaritet och att man är villig att bära en del av "bördan", det menar organisationer som CCME, (Churches Commission on Migrant's rights in Europe). Den politiska viljan bland medlemsländerna saknades dock och något EU-program för vidarebosättning fanns inte med i planerna när kommissionen presenterade Meddelandet om regionala skyddsprogram i september 2005.
Under 2006 reviderades emellertid den Europeiska flyktingfonden så att länderna kan få ekonomiskt stöd om för utveckling av system för att vidarebosätta flyktingar. På så sätt hoppas kommissionen uppmuntra länderna och på längre sikt skapa en grund för ett framtida gemensamt program. I kommissionens strategiska plan för asyl från 2008 gick kommissionen ett steg längre och aviserade en studie som ska inledas under 2009 med syfte att skapa ett gemensamt system för vidarebosättning i EU - dock baserat på medlemsstaternas frivilliga medverkan.
I dagsläget är det endast åtta europeiska länder som arbetar med vidarebosättning, utöver Sverige även Nederländerna, Irland, Finland, Storbritannien, Danmark, Norge och Island.